Hemma, äntligen. Segaste natten ever. Efter en timma dog min handsfree, jag trodde jag skulle dö av tristess. Jag kände mig heller inte så delaktig i samtalen "gamla lumparminnen". Oh lordy lord. Men nu e jag hemma, och mitt täcke har längtat efter mig lika mycket som jag längtat efter det.
Tänk om jag kunde tänka efter före ibland. Ja, nej jag är inte så smart jämt. Men fan gjort e gjort och kommer aldrig mer igen. sry.
Nu ska jag lägga mig på värmedyna för jag e iskall rakt genom hela kroppen. Trots underställ och pannband.
Sen ska jag läsa lite i Pans hemlighet, den är verkligen inte skitbra men det är alla fall något som får mina små hjärnceller att tänka på något annat. Yeaj.
.kan vi få en fin vacker och glad vår nu, tack.
 |
| light me up. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar