ÄRlig

Om det inte var som är pga det blev som det var hade jag ringt henne nu.
Jag hade struntat helt och fullt i rimligheten och i rädslan att pajja life ytterligare.
Men det är som det är är, pga det var som det var - och jag ringer inte.

Ibland säger dom att jag är modig. Kämpe. Att jag har hoppet alive.
Jag håller inte med, dom. Det handlar kanske inte om hopp eller att ens tro på det. Det handlar kanske om att bara vara Nu. Men så rimmar det dåligt med första stycket och ambivalensen är total.

Det händer, igen. Som oftast och hela tiden. Vem ska kunna tro på något.
Så säger jag återigen "det är inte samma." Och lovorden trillar in. Men det är ju inte samma! Det är annorlunda. Tänker inte ljuga och säga att det är bättre, eller för all del sämre. Men det ÄR. Och jag älskar just ordet "Är". Det är livet, life. Och jag ler. Och jag är så jävla nära att ringa och väcka dig för att berätta.

Och så vet jag, att ens denna text är en jävla jinx. Men hur kan jag låta bli?

.bestäm.

spindeltråd

Att balansera på den tunnaste sidentråden någonsin spunnits.
Ramlar jag nu ramlar jag från Kilimanjaro och jag har ingen livlina.

Men ändå, det är en sidentråd och den är spunnen så vacker att fallet kommer vara en petitess i jämförelse med vandringen.
Dom orden, kommer ni grubbla sönder över.

-sleep tight.