22 september.

Det är 9år sedan han lämnde oss. Mest er, men jag skriver oss.
Han var en del av mitt liv. Jag minns inte första gången vi sågs, jag var liten då. Jag minns inte sista gången vi sågs, jag var vuxen då och borde ha etsat det minnet fast i mitt hjärta.
Jag fungerar inte så. Att jag minns första och sista gången. Speciellt inte sista. Blotta tanken på att en gång kan vara den sista får mitt hjärta att krossas, trots pansar. Jag visste bara inte att det skulle göra så ont i hjärtat av att inte veta. Sista gången.

Årsdagar smärtar bakom ögonen. Minnen sköljer över en, ohämmat och opassande vattnas synen av salt och allt blir diffust och immigt. Det man ser är minnena som spelas upp bakom ögonlocken.

Jag vaknade upp den där morgonen 22 september 2005 otroligt tidigt. Vi hade sovit tre stycken i en stor säng och vi alla hade sorg, olika smärta i kroppen. Vi hade varandra (det skulle visa sig att en blev min bästa vän och en min kärlek för en stund) men den morgonen lät jag er sova och jag la mig i badet. Strax efter 8 ringde telefonen. Mamma. Mammor ringer inte så tidigt. Jag visste direkt. Ni vet, det gör ont att behöva trycka på svara knappen. Det gör ont att veta, efter detta blir inget som det någonsin har varit. Jag svarade, minns inte orden men jag minns tårarna. Sakta, ljudlösa svämmade dom över mina kinder. Tillslut stod jag inte ut, jag väckte er. Mina vänner. Vi grät tillsammans, av tre helt olika anledningar men jag tror våran smärta var likvärdig. Eller var den?
Tiden läker alla sår. Det tar fyra år att gå igenom en sorg. Det har nu gått nio och vi gråter fortfarande men ni ler.

Det sägs att man alltid ska försöka se meningen med saker. Det finns ingen mening.
Inte heller förstår jag meningen med att vakna upp en nyårsdag med plötslig död och skrik i hallen. Meningen med att unga människor med vänner inte orkar, kan eller får leva längre. Eller meningen med döden överhuvudtaget. Vissa saker etsar sig fast i bröstkorgen och kommer aldrig släppt taget. Livet lär sig leva med det,  men förståelsen för döden den uteblir.

Dagen idag minns jag Robban, och jag saknar dig. Det gör ont att jag inte minns sista gången jag hörde din röst men jag minns den. Jag minns ditt skratt och jag minns dig som en far jag önskade mig själv.

.tack.

make it.

I had a dream last night, and you were there.

Freeeeday.

Alltså jag orkar inte med mer politik snart. För min egen skull. Jag går ju runt och är förbannad hela tiden. Åååh varför var det tvunget och bli såhär? Tänk om alla som hade tänkt röstat på FI men ångrade sig för att stödrösta på sossarna istället inte hade gjort det. Slår typ vad om att regeringen hade varit satt nu och att livet skulle vara lite mer vackert.
Och tänk om inte en jävel hade röstat på Sverigedemokraterna. Det var fan bättre förr.

Nu ska jag skita i det där några timmar. Åka till jobbet för ytterligare lite fredagsmys framför datorskärmar och headset som kliar i örat. All work no play. Men det blir nog bra. Ska ha jouren i helgen även och jobba mig svett. Eller kanske inte.

Kan det inte hända något litet spännande snart? Som är fint.

.kaffe, jag måste ha kaffe.

Från rosa till brunt.

Att SD skulle bli tredje största parti har varit väntat. Det är allas ansvar att upplysa människor och våga säga ifrån runt fikabordet! Det är ett missnöjespart.. Nu hoppas vi att Stefan Löfven på något jävla vänster kan styra upp detta. Om 4år är SD små igen och då tar även FI den plats dom borde ha redan nu. Idag finns inga vinnare. Men förhoppningsvis gör de det om ett tag.



- Posted from my iPhone

Wörkit

Happy fucking Friday. Jobb 14-23. Kan bli en del musicquiz ;)
Och godis. I really hope!



- Posted from my iPhone

screw you

i do miss you.

Som att andas utan syre.

Som att älska utan hjärta.

Omöjligheten

att

finna ro

utan hennes puls.

Avstånd.

På alla sätt

och

överallt.

Somnar

tillslut

med hjärtat tömt

på luft.

//nöt.

Kött

Idag är jag äntligen lite friskare från denna skithosta, halsont och rinnande näsa. Firades med promenad!

Däremot fick jag extrem jävla mensvärk. Please watch out.






- Posted from my iPhone

Peace out sistah!

Det är lördag, klockan ringde 04.55. Jag ringde 05 och tog över jouren. Jobbade till typ 08. Somnade och nu är klockan strax över 13. Telefonen är lugn vilket är himla tur för min röst har försvunnit. Jag har feber bakom pannan och hostar förnärmat ungefär varje minut.
Men något vettigt borde jag väl göra? Solen skiner ju ffs. Iofs "jobbar" jag men anyways. Nåja. Det går fler tåg, säkert.

Om 8 dagar är det val. Jag har seriösa nervproblem över det. Vårat land Sverige som är så vackert och så rikt på människor är värda en ny regering! Vi är värda att SD släpper sin lilla makt och att Reinfeldt kryper till korset som förlorare. Vi vill ha Löfven som stadsminister och vi vill ha Gudrun som vågmästare!! Om det är kärlek och visionen om ett starkt land där det alltid finns ett understöd bakom en som önskas vill säga. Men det vill vi väl?!
Först när du börjar se individerna, när du börjar älska istället för att hata. Blir du fri.
Det här är inte bara mitt land. Det här är ditt land! Nu hjälps vi åt att krossa patriarkatet, slänger ut rasisterna och röstar för en rödare och mer solidarsik period. Det är dags nu!



- Posted from my iPhone

Speak out

- Posted from my iPhone