att jobba natt.

Det är en märklig upplevelse att jobba natt alltså, alla fall för dom runt omkring som uppenbarligen inte tror att man behöver sova bara för att solen skiner. Det är ju klart att jag ibland tvingar upp mig med kanske enbart 2-3timmar sömn i ryggen, eller oftast efter 5-6timmar. Men ibland orkar man inte och om det där ibland råkar infinna sig på en solig och varm dag kan man bli ganska besviken, och kanske ännu mer besviken när man ändå anstränger sig lite men kabom får en smäll i magen för att man inte ansträngde sig mer. Att inte börja jobbet förrns efter klockan slagit 22 är som att hela dagen behöva tänka på jobbet, ha koll på tiden och planera... Det är en stress i sig och att dessutom behöva kämpa för att kunna hänga med ut på saker genom att sova extremt lite tär kanske lite på humöret, emellanåt. Allting går lättare med ett skratt och ett leende men en bräcklig jävla nöt är jag så minsta lilla tingest eller ord kan döda smilet och jag blir sur. Känner mig rätt nere nu, fitta fat handgranat. Well skit samma, jag har snart semester och då tänker jag bo i solen. Elden är mitt rätta element, på alla sätt.

O jag har ju annat att göra idag.
tydlien.

yadida.

Klockan är fortfarande förmiddag och jag är redan vaken, utvilad också! Det känns skumt men tänkte att lika bra att stiga upp... Kanske kan jag få hångla några extra timmar liksom ;) Men hångelobjeketet e upptaget så jag får väl i vanlig ordning ta en timmas badkarande innan dagen börjar på riktigt. Har just nu ingen bok som jag kan läsa bara, har svalt några stycken redan i sommar. Flyga Drake, Tusen Strålande Solar, Små citroner Gula, Aldrig fucka upp. Bland annat. Borde ta tag i det där brevet och skicka i väg en bok, kanske får jag tillbaka :D

Det är inte klokt hur lite jag kan säga. Minst.

Nu e badet klart!
O jag ska förövrigt börja skissa på min cv......... :)

hej.

love.

Ibland när jag tittar in i en annan människas ögon tappar jag andan. Får ett fånigt flin och kan inte för mitt liv slita blicken. Så är det med hennes ögon och jag vill för alltid känna denna lycka.

dumma dumma nöt.

Brev.

Och jag suddar det jag skrivit, gång på gång. Delete. Lika snabbt som livet kan vändas till döden. Ett klick.
Det gör ont att aldrig mer få krama någon som alltid funnits, det gör ont att aldrig mer få mötas av skratt eller att aldrig mer få höra rösten på andra sidan luren. Ont ont ont och smärtan går inte över, den kommer så småningom bara att accepteras och finnas där.

”Livet huggs av tvärt som
ett sårande ord.
Helt plötsligt upplöses man ut intet
och allt man sagt och gjort blir till igår,
ett minne blott.
Vi som älskade står kvar
ur stånd att kunna hjälpa.
Våra munnar står halvöppna av frågor.
Runt omkring oss är det
ett stort sår, som alla kan
peta vid.

Oh Gud, varför ska vissa lida mer än andra?”

Farewell.