Kan inte somna. Helt jävla galet.
Och det enda jag har i huvudet är. "varför känns min kropp som om det vore vår när det är höst"
Jag hatar ju hösten, och vintern med för den delen. Och jag vet att jag är så jävla fucking bra på att fylla den med saker som gör att jag ler, för stunden. För att sen kanske inte le alls på ett tag, när jag inser hur knäpp jag är. Men jag har ju nu levt rätt så jävla länge, och jag vet nog egentligen när jag är glad på riktigt, eller mest bara tror att jag är det. Nu är jag faktiskt glad. Jag ler, flinar. Livet är liksom fint, jag gillar allt som är just precis nu. Och jag tänker inte ens orka tänka tanken, att alltid när det är som bäst så blir allt sämst. För nej, det är inte bäst, så jag behöver inte vara orolig för de. You see? Men det är liksom bra, sådär lagom jävla skönt just precis nu. Och de räcker så, det behöver inte vara mer. Även om jag vill ha mer, så måste jag inte. Inte för att vara glad. Man ska aldrig nöja sig, det brukar jag ju säga.... Men de e inte det jag menar att jag gör. Jag är bara helt jävla lycklig i mitt nu just inatt.
Och jag vet vilken bild min näthinna väljer att söva mig till nu... Var nog bara tvungen att skriva lite för att kunna relaxa lite. Ni behöver inte förstå... Läs allt från början och fatta varför den här lilla nötbloggen blev till liksom. för mig, till mig. Ni är bara medspelare.
.saknar dig.
.spanks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar