Har man betalat dyra pengar för en skrivkurs får man faktiskt pallra sig dit även om febern ligger och väntar på att alvedonen ska gå ur kroppen. Trött och seg och tom i huvudet tog jag mig igenom timmarna... Blev lite postivt överraskad av feedbacken på min text även denna gång. Ett litet utdrag.
(Jag kunde inte undgå att lyssna på deras samtal, så istället för att skriva lutade jag mig tillbaka och lyssnade.
-Han är helt underbar! Igår hade han bakat cupcakes till mig när jag kom hem från simningen. Kvittrade den lite gladare kvinnan till den andra mer sammanbitna.
-Men hur kan han bjuda på kakor när du varit och tränat? Är det en feeder du skaffat dig eller vad är det frågan om?
Kvinnan i grönt verkar inte direkt glad över sin väninnas lycka och jag tänkte förundrat hur man kunde se så bitter och grå ut när man precis fått höra om en kille som lagat ”Leila bakar- muffins”.
-Men kom igen Frida, det var ju jättegulligt av honom! Sen gick vi en kvällspromenad och han släppte inte min hand på hela tiden. Åh, vad jag älskar hopflätade fingrar!
-Jag är ledsen men jag orkar inte höra om hur jävla underbar kille du skaffat dig! Du kanske kunde frågat mig varför mina påsar under ögonen räcker till knäna och varför jag inte ens kammat mitt ofärgade hår?! Fräste kvinnan som tydligen hette Frida lite beskt fram.)
Nästa övning är om möjligt ännu svårare, och den kan jag nog inte knåpa ihop på två timmar en söndag så måste nog ta tag i mig den här veckan och verkligen engagera mig lite...
Nu ska jag spana lite. Och sen sova tidigt... Imorgon vill jag vara en piggis!
Nattinatts.
.did i say something wrong?.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar