När jag gick ner till bilen innan jobbet så hade jag Frida i örat och livet kändes enkelt. När jag lade på med orden att jag skulle rulla till jobbet och satte nyckeln i tändningen så startade inte min blåa pärla. Den bara snurrade, suckade och kom liksom aldrig till skott. Jag provade några fler gånger men nej den ville inte. Som tur var hade Köttspjutet inte hunnit ut på motorvägen än utan kunde hämta mig, ännu mer tur var att han slutade samtidigt som mig idag så jag fick skjuts hem. Ibland är det bra att bo nära dom man jobbar med, ibland. Tack för skjutsen!
Jag provade att starta den nu på morgonen också men den vill inte och jag får ont i magen. Den ska for fuck sake besiktas om två veckor, jag är pank och fattar inte alls hur jag ska lösa detta?! Det är alla fall torsdag idag så jag hoppas Johan kanske kan veta vad som är fel och fixa till den, om inte ikväll så i helgen?
Okej, jag började kanske lite starkt. Alltså jag vet väl att det inte är hela världen, och det finns andra saker att vara mycket mer ledsen över... Men ni fattar, det är ju jag o min bil liksom ;)
Well jag tror inte att så många som läser min blogg är jättebra på bilar, men om ni är det så please kom och hjälp mig?
Annars tickar tiden på. Jag har massa roligt jag ska göra snart, roadtrips! Som tur är kommer inte min bil vara inblandad i den första trippen men antagligen i den andra. Så kom igen nu Blue Pearl, bli frisk snart.
En annan sak är att ibland när man borde vara glad så skulle man mest behöva en samarin.
Nu ska jag sova. Eller kanske äta lite ägg och bacon. Sömn är inte min starka sida just nu.
Hursom, jag ska alla fall sluta detta inlägg nu. Med en bild på två av mina fin fina vänner och min heta lilla bil.
Ha en fin dag allez. Det är ni säkert värda :)
.i can see it in youre eyes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar