över skaren.

Väntade saker kan plötsligt ske helt oväntat och så står man med öppen mun och undrar hur det kunde bli såhär.
Jag har varit med om döden många gånger, alldeles för många människor som borde finnas och leva här sida vid sida gör det inte längre. Jag vet hur det är att vänta på den, lika som jag vet hur den plötsligt och helt oförberett kommer och tar en människa ifrån oss. Sorgen är densamma och saknaden inte alltid mindre för att man hunnit ta farväl.
Det är jobbigt att själv vara ledsen, att sörja. Men det är än mer förjävligt att se dom man älskar fälla tårar och veta att ingenting kan lindra smärtan. Man kan bara finnas och vara där just i nuet. Och du min fina vän, vet att jag finns här... För att kunna finnas för andra måste någon finnas för dig.

Nu ska jag ta min trötta kropp och styra upp mig inför lite jobb. Är det inte söndag mest hela tiden?

.flyg lilla sparvöga.