Det är sant, jag har skrivkramp. Blir så jävla trött! Jag har massor att skriva, som jag vill skriva. Men det kommer inte ut och blir någonting bra av det, så jag raderar och raderar. Ibland är det kanske bara början som är svår, för när man väl har börjat med något brukar det bara rinna på. Tills det plötsligt tar slut, ja för det blir ofta ett plötsligt oförberett slut. Okontrollerat och bara, slut liksom. Som med så mycket annat.
Jag vet ju att energi ska läggas på det som går att förändra, ändra och inte till att älta massa gammal skit. Nu ältar jag ju kanske inte som vissa andra människor (som pratar sönder mitt huvud med tjat) utan jag ältar mer i mig själv. Försöker släppa vissa saker, move on liksom men nu får det tusan vara nog. Jag vet inte ens längre vad som ältas i min hjärna, allt går ju bara runt. Börja om från början, börja om på nytt. Men hur många gånger?
Nä vet ni vad jag vill? Ja klart ni vet, jag kunde inte sagt det mer! Jag vill flytta, göra något annat, eller göra samma som nu men på en annan plats. Med en annan utsikt, med en annan väg till jobbet. Jag vet hur den här hösten och långa långa vintern kommer bli annars, om jag inte ändrar på något. Den kommer bli otroligt långtråkig och mörk, strömpis och ritz kommer att ta mina pengar på lördagarna, det kommer vara kväll när jag vaknar och jag kommer längta bort mest hela tiden. Jag vet inte till vad, men till något annat än det som är. Så kanske en flytt kan räcka som spänning, för en stund? :) Fast nu ser jag mest fram emot Turkiet resan... Först flygspänning, men sen drar vi igång karusellen, okej? !!!
Och nu tog det slut.
.peace love and understanding.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar