höstoffer.

Jag träffade en människa en gång som fick mig att tro på kärlek vid första ögonkastet. Luften vibrerade, blickar byttes och tillslut även ord. Det var sagan om en fantasi och jag fick uppleva den. Alldeles för kort. Dom dagarna kommer aldrig mer igen. Du kan inte skriva att du lever på hoppet för meningen har aldrig och kommer aldrig bli du och jag. Vi var då, det var allt som varit menat och med den tanken kan jag le.
Jag har inte svarat på hennes sista ord, jag har ignorerat. Något som inte är ska inte få ta makten.
Jag tror på kärlek, jag tror nog på kärlek mer än ni någonsin kommer tro att jag gör. Men kärlek behöver inte vara en evighet, kärlek är inte from here to eternity. Kärlek är magi mellan två människor, ibland brinner tomteblosset lite snabbare och ibland kan det vara lite svårt att få fyr på. Ibland kan det finnas fler bloss i lådan och man har orken och kraften att fylla på, då kan man leva tillsammans. Vara tillsammans, i flera flera år. Så länge lågan inte slocknar.
Men om den gör, lev inte i ett svart mörkt dunkel. Gör något så det kan bli ljust igen. Magin kan slockna, men den kan återupplevas. Igen och igen och igen.
Egentligen är livet lätt att leva, det som är svårt är att lita på magkänslan. Att följa sitt hjärta.
Vad finns att få tillbaka om man inte ger?
Varför delar jag det här med er? Varför inte.
Jag vill bara finna the magic wand och leva i kärlek.
suckeeeeer.

.keeper.