Och jag minns den sommaren när bären aldrig tog slut,
när vi klättrade i träden och modigast hoppade högst.
Jag minns hur picknicken var packad redan kvällen före och vi
satt fyra ungar i en stekhet bil med nedvevade rutor. På väg till knallblåa sjöar och ljumna stränder.
Jag minns hur vi skrattade, bråkade, tuggade jenka och åt refresh tills tungan skrumpnade. Jag tänker tillbaka på minnen och jag ler.
Minns dom första sprången barfota på en knallhet grusväg, förundras över vart smärtan tog vägen.
Jag blundar och hör våra skratt över mammas spottsoppa fylld med söta körsbär.
Det var den bästa sommaren och jag saknar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar