Ännu en natt avklarad. Helt jävla hemskt att se det så, egentligen. Jag vill liksom ha ett kul jobb, något man nästan kan se lite fram emot. Utmaning. Utveckling. 6år på Posten har inte fört mig speciellt långt framåt...
Men så en dag kom jag på en plan för livet, alltså jobblivet. Jag tror äntligen jag kommit på vad jag vill bli när jag blir stor ;) Någon dag här snart ska jag ta tag i det. Jag är bra på att skjuta upp saker, alldeles för bra. Men när jag nu mera saknar någon som är alldeles för långt bort mest hela tiden känner jag att jag inte orkar skjuta upp mera. It's time!
Nu ska jag äta lite fil, nyköpt från Statoil! Som det lockade att köpa en god macka eller en fet korv. Men inte nog med att jag kommit på vad jag vill bli yrkesmässigt. Jag har även kommit på att det nog inte e jobbkläderna som krymt utan jag som växt. Dags att krympa!!
HerreminGud så jag saknar henne. Hela tiden. Jag skiter i om det är tradigt att läsa om. Jag måste få det ur mig, och jag kan liksom inte bomba med telefon, sms och mail hela tiden. Så jag varvar med bloggen ;)
.My eyes are on you they're on you. And you see that I can't stop shaking.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar