Men alltså åååååååååååååh varför bloggar jag inte?! Jag vill ju men jag orkar inte. Jag måste verkligen sova.
Jag hoppas verkligen få tid senare idag när jag vaknat, någonstans emellan diskandet och städandet. Det är på nåt lustigt vis just under dom tillfällena jag verkligen vill blogga, tur för er att jag föddes med en sån sjukt stor slarvmaja i blodet ;)
Annars är jag mest lite töntigt kär känner jag nu. Jag saknar så det gör ont och jag tänker på henne ungefär lika ofta som jag andas in luft i mina lungor. Kräks inte nu.
.och orden hon sa just i det ögonblicket, i sårbarhetens nirvana, vägrar att släppa taget och jag ler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar