True story. Ibland är det ett måste att få vara lite ledsen, inget nödvändigt ont. Vissa är nog bättre än andra på att vara ledsna och jag kanske tillhör andra. Jag ser bara sällan orsak till att vara det, att skratta är nog så befriande. Men jag inser ju att jag skulle verka än mer psyk än jag redan gör om jag gick runt och skrattade i sorgen... Fast just nu i mitt liv som jag lever finns ingen sorg och när den kommer (för den kommer komma det vet vi alla) får jag ta i tu med den då.
Nu e jag mest glad alla fall och jag ska ta mig ett måndagsbad! Plaskiplask.
.att våga känna efter.
- Posted from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar