Jag hatar när man ser något man inte vill se. Ni vet som en skräckfilm och plötsligt står de det nåt jävla spöke bakom i spegeln. Lite så. Man önskar man hade hunnit blunda. Och så förföljer det där spöket en, ibland i flera år (ja om de e en mycket läskig film) ;) och man kan inte få synen ogjord.
Och man kan inte erkänna att den gjorde en isande rädd ända in i själen, för det är ju bara en film och inte på riktigt. Rädslan makes no sense.
Lite så känner jag nu.
.grattis på namnsdagen Valentin.
- Posted from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar