Jag tror inte på det där som människor säger, om att dom inte litar på folk och därför inte släpper in dom. Redan där känns det lite failat. Jag har träffat så många folk här i livet som inte vill släppa någon innanför sin mur. Ibland är det den första meningen dom yttrar. Sen kommer en förklaring om varför och plötsligt vet jag hela dennes livshistoria. Är inte det att klä av sig?
Däremot tror jag ju verkligen på att dom stänger av sina känslor. Eller inte känner dom. Men det är inte att släppa någon inpå sitt liv, det är att förstöra något som kan bli fint. Sen kan man inte stänga av känslor. Dom kommer alltid ut. Typ som svett. Absolut torr ni vet, som vissa borde ha under armarna så man slipper se deras äckliga lökar... Alla fall, den bränner ju typ bort svettkörtlarna just där, men plötsligt har man börjat svettats under fötterna istället. Allt måste ut. Även om ingen ser svetten under fötterna så finns den ju där.
Och har man fina känslor som inte släpps ut, eller okej, som släpps ut men bara där och när ingen ser så besparar man inte världen. Man gör den lite fulare, genom att inte visa dom.
Jag vet vad det är att inte släppa in någon nära in på livet. Jag litar på sjukt få människor, sjuuukt få. Jag vet hur det är att skrika i en kudde. Att bita ihop käken tills en bit av tanden lossnar för att sedan skrika mig hes i duschen när ingen kan höra. Dom känslorna är inte några som gör världen vackrare. Men jag vet även att visa dom härliga, bubblande, pirrande, tacksamma känslorna. Och det är dom! jag ska fortsätta jobba på att visa än mer.
Läste en blogg nyss bara, som jag inte har en aning om hur jag kom in på och nu har jag inte adressen i närheten så skitsamma. Men den gjorde mig skrivsugen. Eller sugen på att fläka. Allt måste ut, så e det.
Och ja jag kanske borde sova. Men hallå jag har helg! Brukar inte ni vara vakna lite längre när ni går på helg eller?! Ja just det. Femal Balanse.
.you take some, you give some.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar