godnatt.

Vad får man fläka och skriva, var går gränsen för idioti?
Sociala medieer, dömt att dömmas. Människor i miljontals befinner sig på facebook, dom flesta har runt 180-700 vänner som kan läsa och följa varje rad du skriver. Och du kan följa deras, om dom inte doldt dig. Men jag kan känna, att varför ska man dölja sina vänner? Är det inte lika bra att ta bort dom då? Var går gränsen för vänskap? Vissa människor vill man kanske bara visa upp för andra. "Hello look at me jag är vän med ditan eller dattan." Men liksom, vem bryr sig? Jag ska nog rensa lite... Men det är svårt, tänk om jag springer på människan i fråga och måste stå upp för varför jag tagit bort denne som vän. Tänk om inte.

Bloggar, Twitter (som förövrigt är skittråkigt, just för att ingen följer mig...) Facebook, Qx, Dejtingsidor. Det bara spottas ut i vårat face, och jag går på allt. Utom kanske just dejtingsidorna, jag har en förmåga att finna guldkornen ändå.
Kanske är det så, att våra femton minuter i rampljuset kortas ner till 30sek per statusrad. När ni läser min blogg, vet jag att det jag skriver når Er. Vettiga som ovettiga saker.
Som den uppmärksamme kan se har ju numera även annonser, ska bara testa och se vad som händer. Blir det för störigt så ignorera bara. Spanks.

Nåväl, jag får inte ut exakt vad det är jag vill ha menat. Jag hittar inte orden, inte nu och inte igår. Kanske imorgon. Jag hoppas dom kommer komma och jag hoppas jag slipper vara rädd för dom.

Nu är det natten mot söndag, söndag = jobb. Helgen gick fort, lite för fort. Inte så konstigt kanske, har mest sovit. Min hals ömmar och huvet dunkar lite. Men jag iggar, så de så.
Tar med mig katten upp i sängen och lägger mig. Har börjat på en fin bok, om aborginerna. Och om maktmissbruket den vita människan utövar gång på gång. Kan dela titeln en annan gång.
Det är det som är bra, att vi väljer vad vi delar och när vi delar det.
Godnatt.

.jag vill dela mig, med dig.