09 juni 2015

trash

Sällan vinns något på att skrivas i affekt. Typ aldrig. Mer än att det kan bli laddat, bra text men ogenomtänkta meningar. 
Kanske skulle passa nu iofs. Allting var så jävla ogenomtänkt. Jag borde lyssnat på dom som försökte. Men jag går ju liksom min egen väg. Du värdelösa människa. 

Ingenting spelar egentligen någon roll, det är skillnad på viljan och meningen med livet. Det flyktiga kan vara så jävla vackert och med vetskapen om att det är just flyktigt kan det vara vackert även när det flugit förbi. Det kan vara, men det är inte. Du är noll, du är ingenting förändrad. 

Du gråter blod och du har skrivit en novell. 
Du har aldrig sett mig. 

Det är så konstigt hur jag fokuserar på fel. När det hela tiden har funnits rätt. Precis just framför ögonen. Jag vet att jag är dum. I huvudet. Jag förstod bara inte bättre. 
Tiden kommer, den kommer snart. Vi kommer flyga, förbi våra synvillor och psykoser. Förbi troll och giftiga sländor. 





Lyssna.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hittade din blogg av en slump. Har följt dig nu ett tag.
Vad har hänt dig? Du har en väldigt elak blogg och det känns som att du använder den mot andra. Dina ord slår och slår.
Du kan aldrig bli lycklig genom andra den måste du finna själv.
Och steg ett -Ödmjukhet och acceptans

Natalie sa...

Åtminstone skriver jag inte under med Anonym men det är så olika det där. Vad vill du att jag ska acceptera? Tack för tips om vägen till lyckan, har du fler? Rosa fluff och skrivna ord om inredning eller vädret har du säkert att läsa om någon annanstans. Världen är elak, keep up with it.