Säkerligen otroligt välbehövt. Men ni vet känslan av att vakna upp efter liten dagslur. - var är jag, vad är klockan, vart ska jag, vem är jag?! Usch.
Drömde även. Om dig, om hundar, hästar och gårdar. Sommar och barn. Skitsnack och manipulation. Jag börjar på riktigt undra över människan, människa som helhet och ingen specifik. Så mycket som skrämmer och oroar. Men jag är ju också människa, och jag själv oroar inte, inte mig i alla fall. Det kan jag iofs också bli jävligt trött på ibland. Men din dumma Nöööööt, krossa ett fönster då! Fast nej,
I helgen firar jag ett år. Tiden sprang visst iväg och det har varit svintufft men allting går ju tydligen, med lite vilja, våld och vaselin ;)
.jag gråter bara i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar