Jag vet inte hur många meningar jag påbörjat men aldrig avslutat. Erase, delete.
Inte ens nu vet jag vad jag ska skriva. Jag vill inte skriva, jag vill prata. Men jag har ingen aning om vad jag vill säga. Ingenting tror jag.
Vill känna vibrationerna. Vill höra pulsen.
Jag tror inte på att det var nu det var dags, allting i mig stretar emot.
Men livet är inte som en film. Det sitter ingen på trappan och väntar i regnet.
Även om det är allt jag önskar precis just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar