Eller så är det rädslan att skriva något som blir fel. Det har ju inte gått så bra tidigare för mig idag. Typ.
Funderade på trust issues men nej det orkar jag inte ens nämna.
Funderade på idioter i världen men det finns ju säkert en och en annan idiot som läser och som skulle ta till sig för hårt så jag skiter i det med.
Funderade på tiden, hur lite som går att veta om framtiden.
Jag börjar där.
Tex för 2år sedan. Jag svär, jag var lycklig då. Livet lekte faktisk. Helt underbart. Jag hade nytt jobb (alltså aldrig att jag lämnat posten men det var nytt...) och vi var på väg bort mot solen. Jag trodde på oss, verkligen och jag njöt av stunderna mitt i nuet.
Jag antar att jag inte hade varit lika upprymd just då om jag hade vetat hur allt skulle bli. Därför tänker jag att det är bra att inte veta, att våga njuta av alla ännu oupplevda stunder, att våga hoppas att det alltid kommer vara helt jävla underbart. Trots att vetskapen och erfarenheten säger att ibland kommer det regn och paraplyet kommer blåsa åt helvete.
Det går liksom inte att tänka så, jag förstår det precis just nu. Att tänka -det kommer bli en outhärdlig storm-...
Skit i regnet, vi dansar i det! Skit i smärta och rädsla och skit i att ta ut sorg i förskott, jag är trött på tårar så varför kanske riskera att gråta dom i onödan?
.skämta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar