Orden går liksom inte riktigt att be fram.
Dom kommer när dom behöver skrivas ned. När tankarna liksom blir för stora att tänka, när hjärtat slår för hårt och riskerar att spränga bröstbenet eller när ilskan tar överhand och orden får eget liv och skrivs i affekt av kaoset.
Affekt är sällan bra. Inte när den kommer av ilska. Även den läxan lärd sen ja, typ snart 32 år sedan. Att leva som en lär är dock en annan läxa. Numera är också den lärd, och det känns skönt. Som en harmoni.
Jag har haft en fantastisk helg. Såklart.
Nu väntar en hektiskt jobbvecka, Sthlm tor på onsdag igen. Bilfix i helgen. Sen är veckan över och det blir lite mer realistisk att tänka att snart. Just nu är det inte snart.
Men likt förbannat underbart. Så de så.
.min blogg, mina ord och mina tankar.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar