tankar.

Dom pratar om livet och hur det ska levas. Dom pratar om framtiden och varför det blir som det blir. För det var ju som det var.
Vilka lever i nuet idag? Vilka älskar regnet som faller just idag, denna sekund?
På radion igår pratade dom om rädsla och majoriteten som ringde in var alla rädda för hur omgivningen uppfattade dom. Människorna som ringde in fläkte ut sina liv inför tusentals lyssnare och summa summarum var rädslan över att göra bort sig. Jag förstod det inte då, och jag förstår det inte nu. Det är väl inte en rädsla, det är en vilja att inte förlora sin status, sin respekt.
Några mammor och pappor ringde in och berättade om rädslan över att inte vara bra förlädrar, att inte duga. Jag tänkte att dom borde lägga ner sina egon och tänka på sina barn. Räddast borde väl vara det barn som inte har någon förälder? Någon trygghet.

Rädsla borde vara att älska livet men frukta döden, rädsla är väl när allting är på väg att ta slut? Ingen ringde och pratade om det...
Istället malde dom på om hur människor uppfattar Dig. Snacka om att inte våga leva i nuet, våga leva i sitt liv. Var gärna rädd, men sprid inte rädslan kring Dig, den smittar.
Tänk om framtiden inte kommer då? Det borde skrämma dom flesta. Så oroa Dig inte i onödan är mitt råd. Du har ett liv och det är ditt ansvar att leva det, att låta andra leva sina.

Dröm om morgondagen men Lev i nuet, lev idag.
Lär dig från gårdagen. och döm inte människor så ska dom inte dömma dig.

pussel.