Inatt dog min morfar.
Tillslut ger kroppen upp och hjärtat har pumpat klart med slag.
Det spelar inte riktigt någon roll hur förberedd en må vara, när tiden är slut för någon som alltid har funnits där gör det likt för förbannat ont.
Det går att säga att han äntligen fått frid, vila och ro. Han känner ingen mer smärta, han har gått vidare nu till det som vi kallar himlen.
Men alltid så är det vi som stannar kvar som gråter. Det finns inga kloka ord, säg dom inte till mig. Låt mig gråta idag, åt stunderna som aldrig kommer igen. Som jag har vetat i år aldrig kommer igen men som först nu landar i mig. Döden är som ett wakeup call, och jag hatar den något så fruktansvärt.
Ibland liksom hejdar sig livet en stund och allt man sagt och gjort blir till igår, ett minne blott. ❤️
.idag äter jag stekta ägg och tittar på dokumentärer, precis som du.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar