Det är inte det att jag inte skriver för att jag inte har något att dela. Jag har massor att dela. Massor. Egentligen. Men något säger mig att jante förevigt kommer vara skuld till att vissa ponerade historiska händelser aldrig kommer ske. Jag vågar inte. Dela. Det är ju absolut så att texten läses för att den vill läsas, men det är även så att orden som snackas, snackas pga ja hmm, inte fan vet jag. Men är det bra ord verkligen?
Det kommer komma en berättelse, om allt. Men den kommer komma under pseudonym. Inte för att jag tror hårt på mig själv utan för att fegheten är större än det mesta. Kanske inte fegheten som i En liten lort utan snarare fegheten i att aldrig någonsin duga till. Scary mary, mama Maria.
Jag tror förövrigt på en fin vår. Det är allt. Just nu. Och då är inte du inräknad alls, eller möjligtvis bakom ölglasets imma. Men den kommer jag aldrig erkänna.
Det fanns en chans, ingen tog den. Fuck it.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar