Och jag suddar det jag skrivit, gång på gång. Delete. Lika snabbt som livet kan vändas till döden. Ett klick.
Det gör ont att aldrig mer få krama någon som alltid funnits, det gör ont att aldrig mer få mötas av skratt eller att aldrig mer få höra rösten på andra sidan luren. Ont ont ont och smärtan går inte över, den kommer så småningom bara att accepteras och finnas där.
”Livet huggs av tvärt som
ett sårande ord.
Helt plötsligt upplöses man ut intet
och allt man sagt och gjort blir till igår,
ett minne blott.
Vi som älskade står kvar
ur stånd att kunna hjälpa.
Våra munnar står halvöppna av frågor.
Runt omkring oss är det
ett stort sår, som alla kan
peta vid.
Oh Gud, varför ska vissa lida mer än andra?”
Farewell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar