ÄRlig

Om det inte var som är pga det blev som det var hade jag ringt henne nu.
Jag hade struntat helt och fullt i rimligheten och i rädslan att pajja life ytterligare.
Men det är som det är är, pga det var som det var - och jag ringer inte.

Ibland säger dom att jag är modig. Kämpe. Att jag har hoppet alive.
Jag håller inte med, dom. Det handlar kanske inte om hopp eller att ens tro på det. Det handlar kanske om att bara vara Nu. Men så rimmar det dåligt med första stycket och ambivalensen är total.

Det händer, igen. Som oftast och hela tiden. Vem ska kunna tro på något.
Så säger jag återigen "det är inte samma." Och lovorden trillar in. Men det är ju inte samma! Det är annorlunda. Tänker inte ljuga och säga att det är bättre, eller för all del sämre. Men det ÄR. Och jag älskar just ordet "Är". Det är livet, life. Och jag ler. Och jag är så jävla nära att ringa och väcka dig för att berätta.

Och så vet jag, att ens denna text är en jävla jinx. Men hur kan jag låta bli?

.bestäm.

spindeltråd

Att balansera på den tunnaste sidentråden någonsin spunnits.
Ramlar jag nu ramlar jag från Kilimanjaro och jag har ingen livlina.

Men ändå, det är en sidentråd och den är spunnen så vacker att fallet kommer vara en petitess i jämförelse med vandringen.
Dom orden, kommer ni grubbla sönder över.

-sleep tight.

blooming

Skriv då, sa hon. Skriv som om du aldrig skrivit förr. Pånyttfödd. Skriv som om orden är andetagen och överlevnad är ett måste.
- Men om ingen kan läsa orden, varför skriva? Ekade mitt svar i hennes tomma skalle.
- För att du vill leva. Svarade hon. (uppenbarligen inte helt tomt ändå)

Men hur skriver man om något som inte går att dela. Hur printar man livet i svarta gemener utan kroppspråk. Jag vet ju! Men jag har glömt... Som med så mycket annat.
När försvann det? När slutade orden dansa balett och inte fyra bugg och en coca cola i huvudet?
Jag tror mig ana. Fragment av varför finns alltid, har alltid funnits... Men hur delar man något som inte går att dela? Utan att världen får veta allt.

Jag tänker på svängdörrarna, om den andra hade varit bättre. Eller den tredje kanske. Varför tog jag ens den femte? Men så pang bom direkt och utan möjlighet till parering. Slår jag mig själv på käften. Tänk framåt!

Och ikväll dricker jag vin på balkongen. Med Otrivin Comp och min sista cigg.

.min värsta tid är nu.

pre story

I always think of you before I fall asleep.
Th words you said, the way you looked. The things we
laughed about, the silent moments we shared.
And when I dream, I'll dream of you.

Because it's about you, it's always about you.

touch

Jag är kär i din illusion. 

Precis som du. 

bäj

Happy faces due to friday. Smileys. Glada utrop! #kbk . Oså vet man att allt bara är fejk. Oså pallar man inte. 

Saknar livet ur mig ikväll. Efter några som är men inte här. Efter det som var men slutade. Saknar det som kunde varit om inte allt var fucked. Längtar även, så lite brask ändå! För längtan är ett hopp och hoppet är det sista som lämnar. Men ikväll är det fan långt dit. Till hoppet. 

.det är fler män som har snippor.

i do

Som att andas utan syre. 
Som att älska utan hjärta. 

Omöjligheten 
att 
finna ro 
utan hennes puls. 

Avstånd. 
På alla sätt 
och 
överallt.

Somnar 
tillslut
med hjärtat tömt 
på luft. 

//nöt. 

Naeh

När inget blev som det skulle, fick det istället bli som det blev.
Facit finns inte. Men alla vägar leder till Rom - they say. Frågan är bara var i helvete Rom ligger och vilken väg som är minst smärtsam att ta sig dit på.

Men nu är det fredag. Yippiekayej m.fker.

Brinn hjärtat brinn

Den enda elden som inte är vacker är den som inte brinner.

BackInBus.

Spritt naken igen.
Behöver ord.och att kunna läsa.

Bestämmer fan själv - fick lov att låsa sidan ett tag men nu så!

Well.

Ibland tänker jag ju att jag borde skriva mer. Mycket. Passionerat. Debatt. Ordbajseri och blaha bla. bara för att få ur mig liksom. Det är ju så jag funkar, att tömma mig med ord som ändå är läsbara. Tömd skit men på en bädd av väldigt mjukt papper. Men så känns pappret för mjukt, tunt liksom... och jag är rädd att det kanske spricker. Och jag slutar fungera. Till en viss del. 

En stor del funkar ändå, det bara måste ju vara så. Allting snurrar runt, oändligt och repetitivt. Som boomerang på Instagram, ungefär. Vet egentligen inte så noga hur det funkar, har aldrig boomerangat så att säga. 

Jag hatar att jag älskar social media och jag älskar att jag hatar den. Sensmoralen i det? Well I don't know. Måste det alltid finnas en sensmoral? Eller räcker det med moral och ibland lite sens (sans??)? 

Jag är på hemmaplan. I ett badkar jag säkert spenderat mer timmar i än du någonsin skulle ha tålamod att räkna till. Jag mår fint här. Lyssnar till skogens blåst. Diskmaskinen i köket på nedervåningen tryggar mig i märkliga ljud och katten ligger på badrumsmattan spinnande av golvvärmen. 

Jag intalar mig att det är lugnt nu. Andas. Orka. Kämpa. Låt hjärtat få tid att pumpa kärlek istället för enbart luft till lungorna. Landa. 

.och så går jag upp.

smoked

"Du frågade vem som förstört mig men jag gav dig inga svar"

Break the nuts

Om jag hade tiden skulle det bli en bestseller. Ingen skulle tro att det hade hänt. Ingen skulle förstå att en människa kunnat gå med på så mycket skit. Många skulle tycka att "skyll dig själv" "se vad karma kan göra". Men ingen skulle fatta att det var jag, som plötsligt tappade hela mig själv och lät mig själv förtvina. 

Om boken kom alltså. Nu gör den nog aldrig det, kanske tack o lov. För någon. 

Shit happens, all the time. Det är då det är viktigt att torka sig. Och spola. 

Typ. 

8-bitar

Fredagen har gått över i lördag. Det blev hastigt och plötsligt ytterligare roadtrips. Uppsala igen. Denna gång i en sprillans ny bil dock och med en mamma som precis vaknat upp från nattjobb. Lite rörigt, lite hastigt och plötsligt men ändå fint.
Kvällspromenad med syster, hunden och den lite trötta mamman.
I solnedgång genom åkrar och på grusvägar. Livet så sprudlande men så skört.
Underligt märkligt hur färger uppfattas olika i människors ögon och hur vi aldrig kan veta någon annans känsla.

Det finns få saker jag egentligen skulle gå över eld och genom vatten för. Faktiskt.
Men för dom som fastnat innanför min bröstkorg gör jag vad som helst. I even become The Hulk. Typ.

Nåväl. Kärlek till alla. Som förtjänar.

Och please. Tbt till då.

.vi levde varenda minut.

ost

Lägg mosaik på min kropp. 

Mura in mig i ditt innersta rum, spackla väl. 

Minsta fog måste fyllas. 

Aldrig vill jag släppas ut.